Funderingar..

/ Tankar & funderingar
Hittade detta ibland mina opublicerade inlägg. Detta är från min tid på Röntgenkliniken och några månader tidigare innan jag slutat där. 
 
"Ja, jag har länge suttit och funderat på mitt lönesamtal som jag hade för ett par veckor sedan. Det kändes igentligen mer som en mer djupgående medarbetarsamtal, så det är inget negativt tycker jag. 
 
Men, vi har en lista kan man säga, där vi poängsätter oss själva t.ex. "hur är ditt samarbete med dina kollegor, vad anser du att du kan". Ja, ni förstår vad jag menar. 
Hur som helst, så när vi gick igenom mina svar och vi upptäckte vi att vi har skrivit väldigt lika (om mig). Då berättade min chef att hon tyckte att jag verkar vara väldigt självmedveten i mitt arbete d.v.s att jag är väldigt medveten om varje uppgift jag gör och "känner igen" mina egna styrkor och brister. 
 
Och det satta verkligen i mig. För det stämmer så otroligt mycket. Jag tänker på det jag gör hela tiden, jag ligger liksom 3 steg före mig själv hela tiden. Bra som dåligt. 
Det är ganska faschinerande tycker jag. Och utröttande.." 
 
Nu när jag läser det igen och tänker på vad de betyder.. Jag sätter alltså så sjukt höga förväntningar på mig själv att jag blir min egen absolut värsta fiende. Ambitionerna blir så höga, att jag snubblar på mina egna ben kan man säga. 
Men samtidigt vill jag inte vara en medelmåtta. Jag vill sträva till att bli bättre hela tiden. Nej jag vill sträva till att bli bäst i mitt område. Är det för mycket begärt? 
 
 
 
 
 

Reflektioner

/ Okategoriserbart
Nu har en månad gått sedan jag slutade på Röntgen. Gud vad jag saknar det, uppgifterna, kollegorna, patienterna.. ja.. ALLT!
Men samtidigt så känner jag mig mer avslappnad i kropp och själ. Varje gång jag kom till jobbet hade jag någonform av klump i magen och en röst i huvudet som hela tiden "jaha, blev det rätt nu? Sa du rätt nu? Räknande du rätt nu?" osv osv.. Ni fattar! 
Men samtidigt, det är ju inte så himla konstigt att man var på tårna hela tiden, för de hjälper/bokar patienter över hela länet (även andra landsting) som ska ta sig till olika ställen för att röntga sig någonstans i länet. Så självklart satte jag ribban skyhögt för mig själv! Det är positivt men även negativt för min del, för ni fattar, pressen och stressen blev inte hanterbar.  
Men jag saknar det verkligen, jag måste vara ärlig! Men vem vet vad framtiden bringer? Jag tror och HOPPAS att jag får komma tillbaka! 
 
På mitt nuvarande jobb:
Jag vet vad jag gör - jag är GRYM på det jag gör
 
Jag älskar att jobba inom omsorgen, att få jobba mer med brukarna/kunder/patineter (vad ni nu föredrar). Få vara en del i deras habilitering och liv. Jag har verkligen haft tur att jag hamnat på så BRA arbetsplatser som gjort att jag vill vara överallt! 
 
 

Mycket har hänt

/ Tankar & funderingar
Oj. Nu var det ett bra tag igen. 
När jag började bloggade trodde jag aldrig att jag skulle tillhöra dessa som bara bloggar ett par gånger under en månad. Men oj vad fel jag hade. 
Ibland blir det så. Man får prioritera annorlunda och lägga energi på det som behövs. 
 
Vad har hänt sen sist? 
Mycket. Dödsfall i familjen som kom väldigt plötsligt. Vad som hände? Vet inte. Frågar inte. Inte läge för det. Kanske lika bra. 
Jag undrar vad som har hänt med mig? Att man känner någon form av.. Jag vet inte. Jag vill tro att den dagen min pappa så var det den absolut värsta dagen i mitt liv. Jag har genomgått det värsta man kan mötas av. Härdad kanske är ordet jag är ute efter? 
Men det är klart, jag har inga egna barn. Jag kan inte förstå. Men jag har på mitt vis varit med om det absolut värsta. 
 
 
 
Annars då? 
Jag kan konstatera att utbilda mig till undersköterska var det absolut bästa jag har gjort. Vägarna och möjligheterna blev så oändliga och valmöjligheterna sköljde över mig. 
 
 
Mer om det blir vid ett senare tillfälle. 

17 April 2015

/ Tankar & funderingar
Ja, då var vi här igen. Den här veckan är jag på Ultraljud på akutmottagningen. Det är helt sinnessjukt vad roligt mitt jobb är. Visst att gå upp kl: 05:45 är inte skit kul, men väl uppe och jag ser fram emot att få gå till jobbet. Visst, man har bra och dåliga dagar och så är det helt enkelt.  Visst? (Över använder inte alls ordet, visst?)
 
Men i och med att jag trivs så bra på jobbet med det jag gör, skapar det stora funderingar. En del av mig är sjukt sugen på att plugga vidare till Röntgensköterska, jag menar, riktigt sugen! 
Men tanken att börja leva på studielån och pendla till Uppsala, Örebro eller Stockholm lockar inte skit mycket just nu. Men tanken finns där och gror.. 
 
Det kanske kan vara något längre fram när livet ser lite annorlunda ut? 
 
Men just nu är jag mycket tillfreds med min roll som undersköterska och med de arbetsuppgifter jag har nu. Jag håller tummar och tår för att jag ska få bli kvar och få förlängd (helst fast) tjänst. Alla som jobbar på Röntgen (läkare/sköterskor/uskor/admin m.m.) är hur underbara som helst! Vilket gäng som jobbar där! 
 
 

Grubblaren

/ Tankar & funderingar
 
Jag är många gånger så otroligt tacksam över hur mitt liv har formats till. Jag är den jag är, mitt liv är inte perfekt men jag är så tacksam. 
När jag får dessa stunder, att fundera över dagen som varit och hur långt jag har tagit mig från där jag började, så blir jag ändå väldigt känslosam. Jag är på en arbetsplats där jag trivs så otroligt mycket på, har fantastiska kollegor och medarbetare. Men jag ska inte ljuga, vissa dagar har man gått hem med gråt i halsen och andra dagar så inser man vilket roligt jobb jag har. Det är inte alltid solsken på en arbetsplats.. 
Det är ganska häftigt att tänka på att jag hamnat på röntgen. RÖNTGEN av alla ställen man kunde hamna på inom vården. Ett mer varierande arbete får man nog ta mig tusan leta efter! Alla som jobbar där är otroligt stöttande och medkännande när man kommer dit, vilket gör mitt arbete så mycket enklare och roligare. 
 
Visst, vissa aspekter i livet önskade jag var annorlunda.. Men nu är det inte så. Jag har accepterat det och deras beslut över hur de vill ha det. Jag är ändå nöjd och tacksam över hur mitt liv är förtillfället. 
 
Imorgon är jag ledig efter att ha jobbat hela helgen, skönt! Ska passa på att ta en lååååååång dusch nu ikväll efter att ha gått ut med hundarna. 
Sen får vi se vad morgondagen har i görningen för oss! 

Fantastisk eftermiddag

/ Tankar & funderingar
 
Jag har haft världens mysigaste eftermiddag på stan med världens finaste vänner. Vi spenderade tiden med att fika och gosa med världens finaste lilla kille. Nära vänner med bebisar är verkligen hur mysigt som helst. De låter en vara en del av deras liv och deras bebisar liv, det är en fantastisk känsla. 
 
Jag längtar tills det är min tur att snosa på en egen liten bebis..
 
Det var skönt att vi fick catcha-up prata av oss och bara vara en stund. Är så himla glad över att jag har fått så fina vänner här.
Det är svårt att skaffa nya vänner, nära vänner, när man blir äldre och flyttar till en ny stad. Det jag har genomlidit och genomgått i mitt liv, har gjort att jag har svårt att lita och släppa in nya människor i mitt liv (även gamla vänner också för den delen).
Det har tagit lång tid, men jag känner att jag lyckas mer och mer släppa den biten av mig själv. Lära mig att lita på folk igen och bjuda mer på mig själv. Sluta TRO vad andra tror om mig, för fasen vad tröttsamt det är..
 

Funderingar

/ Tankar & funderingar
 
De senaste veckorna har jag varit Plugg-LG.
Jag vet, låter som en c-kändis från ett program ingen minns längre..
 
 
Jag sitter med näsan i böckerna och försöker förstå vad allt betyder och hur man går tillväga med de olika momenten, det är en utmaning! 
Men jag tar mig sakta med säkert framåt. 
 
Jag har länge funderat på vad det är jag ska göra efter jag är klar med utbildningen. Ska jag söka jobb som uska? Till sjukhuset i så fall? Eller en vårdcentral? Eller ska jag fortsätta plugga och få en spetskompetens? Eller satsa på sjuksköterska? 
 
Nä, jag tror nog att jag ska jobba som undersköterska någonstans och faktiskt njuta av livet. Dessutom få lite mer erfarenhet inom vården och bli trygg i min yrkesroll.
 
 
Vem vet?
Jag kanske börjar plugga senare i livet till sjuksköterska? 

Maria Abrahamsson - Veckans kalkon!

/ Tankar & funderingar
Jag brukar dra mig för att hänga ut människor, men som kvinnan i dramat själv uttryckte det, så ska hon väl tåla en hundskit i ansiktet hon också. 
Som få säkert missat, så var hon snabb på att påpeka rödgröna kvinnliga politiker deras midjemått, efter framgångarna i söndags. Detta gör mig uppenbart förbannad! Är man en sådan kass förlorare att man är snabb på att hoppa på någon om ens vikt?! För att man är lojal mot sitt parti och besviken över valresultatet? 
Vad har det med saken att göra till och börja med?
 
 
Det är sånna här kvinnor som gör att man undrar varför en kvinna sitter på en ledamotpost eller någon annan högre befatting. För är det sådana reaktioner man ska förvänta sig, så ser jag hellre ingen kvinna alls där.
Att i ren ilska och besvikelse ta ut det på någon annan genom småaktighet! Nej, sådana "populära" tjejer stötte man på när man gick i mellan- och högstadiet, har inte sett dom sen dess, vill inte se dom nu.  
 
Men det sunda i mig fattar att de är få rötägg som är som hon där ute. Tackar för det! 
Inte nog med att medvetet kränka och trycka ner en annan medmänniska och påpeka hennes utseende, sen står hon för det. 
 
Nej, jag betackar mig sådan idioti! 
 
 

Blogga om vården

/ Tankar & funderingar
 
Jag har länge varit skeptisk till att blogga sen jag började jobba inom vården. 
Inte det att jag inte vill blogga om det, för det vill jag. Jag vill att folk ska få upp ögonen om vården, vilket fantastisk yrke det är att arbeta inom. 
Men på grund av min skeptis, så slutade jag nästan blogga helt. Mycket handlade om ovisheten om hur mycket man kunde skriva utan att man "avslöja" för mycket. Men efter mina snart tre år på arbetsplatsen, känner jag mig säker på vad jag kan/ och inte kan skriva om. 
 
Men räddslan finns ändå kvar där någonstans, räddslan för att skjuta sig sig i foten så att jobbmöjligheterna minskas. För att företagen, kommunen eller landstinget skulle vara osäkra för att anställa en, för vad man skulle "skriva på bloggen". 
Men så är det nog inom alla yrkeskategorier.
Men det känns som att vi inom vården är i ett mer utsatt läge. Just för att allt inte är rosa moln med rosa enhöringar med glittriga manar och svansar. Vi får jobba hårt och under pressade förhållanden med delade turer, långa dagar osv.
 
Men med fantastiska kollegor gör det att man fixar det, tillsammans. Står vi enade som ett arbetslag ska göra, kan vi fixa allt. Står vi enade kan vi även påverka hur vi ska arbeta och ha en sägan om hur arbetet ska struktureras. 
 
 
Har ni någon gång kännt er kluvna över att blogga p.g.a. erat arbete? 
 

Nattreflektioner

/ Tankar & funderingar
 
Under fredagen och lördagen hoppade jag in extra och jobbade på kvällen. 
Efter att (nästan) enbart jobbat natt i ca 3-4 månader, så var det en omställning att jobba på dag/kväll. För att vara helt ärlig, så saknar jag den "vakna tiden" får med våra brukare under dag tid, all skoj och stim man har för sig är ovärderlig
Men, att jobba natt och plugga samtidigt har varit mycket lättare, jag började hinna med livet. En viktig balans man måste hitta för att känna att man hinner med allt man vill göra. 
Man vill ju: jobba, vara med hundarna, träffa vännerna, plugga m.m. och försöka andas mellan etapperna.
 
Men hur gör man för att inte låta det ena ta över det andra? 
Jag har fått lära mig konsekvenserna och betalat ett högt pris för att jag inte hade förmågan då, att fördela min tid. Jag tyckte själv någonstans att jag hade fixat mitt liv på ett nogorlunda bra, men allt vände snabbt till det värre.
Människor som stog mig väldigt nära, försvann (och jag kan inte klandra dom såhär i efterhand), men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev djupt sårad på kupen. Jag trodde att jag visste vart vi hade varandra..
Men livet kastar oväntade skruvbollar åt en. Vad som kommer hända beror på hur du väljer att ta dom, låta bollen svischa förbi, eller fångar du den?
Vad jag gick igenom då på den tiden, gjorde att jag lät bollen flyga förbi. Jag hade inte styrkan att veta vad jag skulle göra.
 
Men idag kan jag säga att jag har ett ganska välbalanserat liv. Jag har funnit många nya fantastiska människor som jag träffar så ofta vi alla hinner och skolan/jobbet flyter på bra. Jag känner mig tillfreds med mig själv för var jag är idag och var jag kommer att hamna i framtiden.Min sambo är underbar som funnits för mig i mina livs höga & djupa dalar. 
 
Oj, värst vad personligt det blev..
Eller ja, personligt för att vara ifrån mig. Brukar väl vara ganska försiktig med vad jag skriver. Men antar att natten plockar fram den sidan på mig.. 
 

En konst att kunna be om ursäkt/förlåtelse

/ Tankar & funderingar
Idag lever vi i ett ganska självcentrerat Sverige. Att be någon om ursäkt finns liksom inte längre i vårat system längre.
T.ex. alla har nog någon gång i sitt liv sagt något som har sårat en annan person djup, direkt eller indirekt. Men ber man perosnen om ursäkt då? Inte alla som gör det, istället heter "vadå då? Jag har väl rätt att säga vad jag tycker?". Och ursäkten uteblir... 
 
 
Men en ursäkt och förlåtelse då?
Vad är skillnaden?
Vad betyder de två orden?


Att man använder orden "förlåt" och "ursäkta" vid olika tillfällen är antagligen bekant. Ibland hör jag dock att man uttrycker att "jag ska be henne om ursäkt" och sedan ändå säger "förlåt", uttrycken "be om ursäkt" och "be om förlåtelse" är alltså mer synonyma än "förlåt" och "ursäkta".


Men att be om ursäkt är mer "jag ursäktar mig för mitt beteende" eller liknade. Den andra partern kan varken ta eller vägra ursäkten. Men den "skyldiga" kan känna en lättnad att ha erkännt sitt felande.

Men förlåt då? Kan man be om förlåtelse hur som helst? Ja, man kan be om förlåtelse. Men för mig har det en helt annan innebörd än ursäkt.
Förlåtelse hänger mer på båda två, att ge och ta emot förlåtelse. T.ex. att en dödsdömd söker förlåtelse till offrets anhöriga, för att sedan kunna söka efter gudsförlåtelse. Ni förstår vart jag vill komma va?
Utan att den andra partern kan ta emot förlåtelsen så finns fortfarande skulden kvar. 


Det bliv en liten prinsessa!

/ Tankar & funderingar

Bilden hittad på google.se

 

Inatt jobbade jag och runt 2-3 tiden så kom nyheten om att kronprinsessan var på G att föda. Eftersom nyheterna sände detta varje haltimme restan av natten ända fram till morgonen blev man ju nyfiken, spänd och himla glad!

Så, inatt kom det en liten flicka för Viktoria och Daniel!

 

Detta är återigen en historisk dag för Sverige och jag hoppas att ändå alla har uppskattat det lilla mirakel som kommer nu finnas med sin fina föräldrar.

 

Grattis Viktoria & Daniel!


Omsorg

/ Tankar & funderingar
Detta får mig att må riktigt illa..
I detta fall: Rut, 87, hade inte fått duscha på tre veckoroch blivit allmänt blivit misskött. Att under dessa två, korta, månaders tid ha blivit drabbad av liggsår som senare avlidit på grund av infektionerna.
Många tycker att detta är bara en i raden av många fall som tagits upp under den senaste tiden. Men jag känner att det är dags att uppmärksamma här i bloggen. 

Jag själv som jobbar inom vården tycker detta är ofattbart och jag kan inte för mitt liv förstå att det kan ske sånna grova misskötsel.

Alla som arbetar inom vården är människor, det får vi inte glömma bort. Misstag sker, det kan hända vem som helst. Men det är när misstagen sker som vi ska reflektera över vad som gick fel och rätta till det så det inte sker i framtiden.

Men vad beror misstagen på då? tänker ni. Det finns miljoner olika faktorer för det.
Men den mest vanligaste som jag kan komma på är nog: överarbetad.
På grund av underbemanning, stort ansvarsområde och underbetalade så kan jag tänka mig att orken och motivationen inte finns där.
Vem kan klandra dom?
Jag kan gå in och kolla på arbetsförmedlingens hemsida och se att omsorg- och sjukvården skriker om undersköterskor, sjuksköterskor, vårdare, skötare osv. Det råder brist på arbetare till arbeten som ingen vill ha på grund av dåliga arbetsförhållanden eller dåligt avlönade.
Detta är väldigt synd eftersom samhället litar på att vården ska vara felfri och effektiv.

Tittar man på dom som arbetar (och verkligen brinner för sina arbeten) så ser man hur mycket omsorg dom har lagt ner på sitt arbete och främst för sina patienter. Tänk er själv att lägga ner själv och hjärta för andra människor i typ 40 timmar i veckan och sedan få sämre betalt är ju ingen vidare morot för er eller någon annan. 


Vad har ni för tankar och åsikter kring detta?

Jag själv har haft den stora turen och hamnat på en underbar arbetsplats med fantastiska kollegor och vi har ett bra arbetssystem.
När jag först började där kunde jag väldigt snabbt se att alla som var där arbetade enbart för att människorna som bodde där skulle ha det så bra som möjligt.
Vilka guldklimpar dom är!
Där värnar man främst brukarna, men även om varandra. Små (eller stora) överaskningar som t.ex. ett fat med kakor på den dära hetsiga onsdag eftermiddagen, gör så mycket för arbetsmoralen.

Senast när jag jobbade hade vi så himla roligt tillsammans med brukarna så att jag bara tjöt av skratt! Jag ser verkligen fram emot varje gång jag ska till jobbet och så ska det vara tycker jag!



Det..

/ Tankar & funderingar
..gick väl kanske inte riktigt som planerat igår för tre kronor.

Men en sak är säkert! Viktor Fasth var helt klart en av de bästa i hela tuneringen. Var inne på olika sportsidor och läste kommentarer som att "vi skulle ha haft en mer rutinerad målvakt" eller att "han endast ska ha platsat i ett b-lag". Då blev jag lite.. förbannad? Sur?

Jag må inte vara helt insnöad i hockey, men.. Han var utsedd till tuneringens viktigaste spelare, det är väl ändå inte dåligt presterat? Vilken spelare han var, eller ÄR!


 

Får ialla fall gratulera laget till en silvermedalj!


Är med och tävlar hos Bring Bling to everything!


We won't back down!

/ Tankar & funderingar

Nystart för socialdemokrati!

Här kan vi se socialdemorkaternas nya partiledare. För er som missat detta, så heter han Håkan Juholt. Han kommer att ta över (äntligen) efter Mona Sahlin.

 

Personligen är jag överlycklig över att just Håkan Juholt blev vald, vilken karl! Satt och lyssnade på hans tal på aftonbladet och ja.. WOW! Genom hela hans tal, satt jag med gåshud och motivation utan dess like att vilja förändra och agera.

 

Han sätt att tala fick mig verkligen att lyssna och ta till mig och skratta gott då och då. Hans inledning är superstarkt. Drömstart!

 

Med Håkan i täten, tror jag att socialdemokraterna kan se en ljusframtid framför sig!

 

Är ni intresserade av att se hans tal? Klicka här

 


Kvälls snack..

/ Tankar & funderingar

Undrar vad människan hade gjort utan internet idag? Antagligen varit en mer aktiv verision av sig själva?

Jag ska väl erkänna att jag har en form av hat-kärlek till just internet. Just att man blir fast och enbart använder sig av datan till ALLT, när man annars faktiskt kan lyfta på röven och göra det själv på dagen. Ni vet, man blir likson lite för fast framför datan och man glömmer bort hur blottad man blir på cyber space..

Men just idag är jag så himla glad över att just detta fenomen slog till över jorden. När man inte kan få svar när man sitter fast, så är det bara att klicka igång datan och med några knapptryck så har jag fått svar på mitt problem.

Något som är ännu bättre? Att man finner människor med samma problem! Okej, nu ska jag inte jubla på andras misär, men jag jublar för att jag inte är ENSAM. Fatta, jag är inte ensam! Visst, man kan försöka prata med sina vänner om det, men när dom själva aldrig har upplevt känslan själva är det ju svårt att ge den typ av stöd som man behöver. I slut ändan slutar det med att man inte pratar om det och man låter de gro en orolig känsla inom en istället. Men känslan av att VETA att dom finns där för en ändå, är oslagbar! <3

 

 

 


Feminism

/ Tankar & funderingar

Väldigt intressant!


Jag är inget Paolo Roberto-fan, inte alls. Men när jag lyssna på detta fick jag  plötsligt respekt för karln. För han har så jävla rätt.
Jag är också militant motståndare till feminismen. För mig tycker jag att det ända dessa feminister är riktigt bra på är nog bara att prata, tycka och bränna 100 000 kronor för ingen anledning alls (för vad vann dom på det förutom att totalt föromjuka de svenska kvinnorna för omvärlden). Men det är jag det.

Något som är ganska interssant som man kan höra i intervjun är att HON blir uppröd för att han INTE är femenist. Varför skulle han det?
I detta så framstår ju han som en samhällsfara för dagens kvinnor och jämnställdheten.
Men det är inte alls fallet. Han är helt för jämnställdheten men inte för all skit som det ständigt kastas mot män.

Allt handlar om balans och kompromisser och framför allt: kommunikation.


Jag som tjej vill ha en man i mitt förhållande. Jag tycker inte alls det är fel t.ex. att han tjänar mer än vad jag gör eller att han har "ledar"-rollen heller för den delen.
Tvärtom, jag tycker det är skit skönt att ha någon att förlita mig på i alla lägen som jag själv inte skulle klara av. Men som i mycket, finns det vissa undantag.
Min man är min klippa. Med tanke på vad vi har gått igenom, oavsett vad det än gäller, så finns han där för mig.


Uppsakata vad era män gör för er!
Lika mycket som dom faktiskt uppskattar det vi gör för dom.

Länge leve kungafamiljen!

/ Tankar & funderingar

Äntligen har dom fått varandra!

 

Hur vackert var inte deras bröllop? Kunde inte låta bli att fälla en tår eller sju när dom stod vid altaret. Vilket historiskt dag vi har fått vara med om idag! Victorias klänning var ju inte så tokig heller.

Det är sånna här dagar som gör att man gillar att vara svensk. Att se hur svenska folket glädjs för deras skull och framför allt att se all kärlek som dom sprider omkring sig.

 

Men sen finns de dom inte inte kan glädjas åt kungafamiljen. Gnäller över dålig trafik eller bortkastade skattepengar och att vi alla är "omoderna". Kort sagt att vi borde göras oss av med monarkin.

Vad är det för sorgliga människor igentligen? Vaddå bortkastade skattepengar? Snälla nån! Nu är inte jag någon expert om vad våra skattepengar går till men.. För bröllop som denna "kastar" jag gärna bort pengar på för att kunna få uppleva.

 

Sen tror jag att SVT fick betala stora summor pengar för att direkt sända detta.

Har ni sett prinsesstårtan som gjordes till deras ära? Man har ju sett allt ifrån smycken och chocklad överallt som -även det- sponsrade deras bröllop. Eller vad tror ni?

Sen så ska jag inte ljuga, vi betalade nog en del vi också för detta, men vad fasen gör det??

 

Vi har nog världens finaste kungafamilj här i Sverige. Dom är inte perfekta, med de stödjer hjälporganisationer och sprider gott omkring sig. Gör vad dom kan! Det är ju mer än vad man kan säga om vissa människor..

 

Vad folk lätt glömmer bort är att även kungafamiljen är människor som tjänar sina egna pengar på sina sätt. Inte slukar dom våra pengar som blodiglar till deras egna nöjen. Utan till att bevara vår svenska historia och stödja olika organisationer.

Kungafamiljen står för både vår historia och våran utveckling!


Det är skillnad på gåvor och gåvor

/ Tankar & funderingar

I aftonbladet idag skriver man om att bloggare ska behöva skatta för sina "gåvor" som skickas ifrån olika företag.

 

Eftersom jag själv är väldigt intreserad över "bloggfenomenet" och allt som hör där till så tänkte även jag kasta mig in i diskussionen.

 

Bloggare vill inte behöva skatta för de gåvor som skickas till dom från företagen -för att det är just det- gåvor. Dessutom så är gåvoskatten mycket riktigt borttagen.

Men det är en skillnad på gåvor och gåvor.

 

När du tar emot något från ett företag, då är det en naturligtvis en gåva. Men när du börjar skriva om det i din blogg med ca 80.000 läsare varje dag som du kännar tiotusentals kronor på, då är det plötslitg inte en gåva längre utan ett arbete.

Företaget skickar inte gåvor för att var snälla, utan för att dom förväntar sig ett arbete ifrån dig. Att du ska blogga om dom.

 

Men dom skickar gåvorna utan att bloggarna bett om det?

Ja, har du en stor blogg så bör du se upp. Man kan faktiskt ringa upp företaget och sluta skicka mer och returera gåvan eller helt enkelt låta bli att skriva om det. För det är väl inte så jäkla svårt?!

 

Men om jag har en liten blogg och inte tjänar något på det?

Ja, då är situationen någon annan. För du tjänar inget på ditt bloggandet utan för det för att det är roligt (eller liknande). Men även du med en liten blogg bör se upp!

Ges gåvan som tack för att även denna privatbloggare har skrivit något hamnar gåvan i ett annat läge. Särskilt om detta har avtalats i förväg. Då är gåvan ersättning för ett utfört arbete och bloggaren ska deklarera värdet som inkomst av hobby.


Tänk på att det är inte ett paket tuggummi för 10 spänn de får.

En deal kan vara att de får ett par skor ex. Företaget säger att promotar du de här skorna så får du hämta ut varor för 60 000:- ur våra butiker när du vill. Visar du upp dojorna i TV eller pratar om vårt märke i Radio så får du givetvis mer. Så funkar det, marknadsföring, reklam. För företagen är det här billigt, för tjejerna sköna svarta pengar.


Don't say it! Just spray it.

/ Tankar & funderingar




Detta var något nytt!
Hitta en sida där ett företag har tagit fram en spray-färg för mat. I färgerna guld & sliver kan man nu spraya grönsaker, kakor & anda tänkbara tilltugg.

Rolig idé var min första tanke.
Men min andra tanke var: kan det verkligen vara bra?

Ja giftigt är det väl kanske inte eftersom tanken faktiskt ska vara att man kan äta det. Men ändå?

Åsikter någon?