Störst av allt är kärleken!

/ LG
Men herregud! Kan det verkligen vara sant? 
Idag, den 25 Maj 2007 träffade jag äntligen honom. Han med stort H. Han fångade mitt hjärta i samma stund som jag klev av tåget i Västerås och såg honom. 
 
Ja, idag är det 10(!?) år sedan vi blev tillsammans. Vi har varit med om så mycket tillsammans. Mycket glädje, sorg, förtvivlan, förhoppningar och sist men absolut inte minst, kärlek! 
Trots att det gått 10 år sedan vi blev ett par har vi hela livet framför oss, det har ju liksom bara börjat. 
 
Satt och kollade runt lite och insåg att om vi var gifta skulle vi ha firat Tennbröllop! Haha 
 
 
Nej nu ska jag gå och lägga mig. Imorgon (okej, idag) är det en stor dag! 

Sakta men säkert..

/ LG
..når jag mitt mål. 
Det värsta med att förändra kost och så är nog manin. Ni vet, när man blir helt manisk på morgonen där man springer fram till vågen och ber till högre makter att den visar ett mindre tal än dagen innan. 
Än då länge så visar vågen på - 5kg! 
Jag vet, det är helt sjukt men sant. 
För hur ont det än gör att man inte går ner fortare i vikt så behöver jag få en bekräftelse över att se en liten förändring. Det gör att jag fortsätter men det jag gör. Märkligt de där. 
 
För det är egentligen inte kilona som jag är ute efter (okej, lite grann men inte huvudsaken). Jag vill kunna må bra
och trivas med mig själv. Jag vill kunna göra allt alla andra kan. Eller kanske inte, men jag vill i alla fall kunna ha valmöjligheten till det. Haha!
 
Annars då?
Äntligen fredag! Som jag har längtat! Behöver stänga av hjärnan från jobb (om det är möjligt?) och bara inte göra något! 
Imorgon smäller det! Träffa efterlängtade vänner, äta middag & följa eurovision, kan det bli bättre? 
 
 
 

Nya mål!

/ LG

Jag har sedan förra månaden försökt att ändra lite saker i mitt liv. 

Ni vet när man kommer till insikt och det slår en som en käftsmäll i ansiktet? Just en sån insikt fick jag. 
 
Jag vill må bättre och känna mig starkare. Jag vill kunna gå och shoppa kläder utan att skämmas med mina vänner. Men mest av allt.. Är inte riktigt redo att dela med mig det ännu. Ge mig lite tid.. 
 
Men åter till goda vanor då! 
Mina chipsätarvanor är under kontroll. Det långsiktiga målet är väl att lägga av helt med det, men nu är det begränsat till en dag i veckan och betydligt mindre i mängd. 
Jag håller koll på mina steg, minst 10.000 varje dag. 
Försöker promenera till jobbet varje gång. 
 
Ja, det är väl lite min början just nu! 
 
 
 

9 Maj 2017

/ LG

Denna vecka! Som jag har längtat. 

Schemat är inte alls packat med jobbtimmar. 
 
 
 
I helgen ska jag äntligen få umgås med mina über fantastiska vänner. Är det något som jag har konstaterat när jag jobbar inom vården, så är det att få ihop en tid när alla kan träffas. 
Just det, sa jag att alla jobbar inom vården? 
Att få ihop en kväll/helg när alla kan är som att fånga snöflingor med ens bara händer. Men med en sjuk lång framförhållning, blod, svett och tårar så lyckades vi äntligen!! 

 


The Handmaid's tale

/ Tv, film & bio
I en dystopisk nära framtid har kristna fundamentalister tagit över makten över det som brukade vara USA, och bildat den teokratiska, strikt hierarkiska militärdiktaturen Gilead.
Där är mänskliga rättigheter djupt begränsade, och framför allt kvinnors rättigheter är i så gott som helt raderade. Kvinnor är nu statens ägodelar, och de få av dem som fortfarande är fertila i denna miljöförstörda skräckvärld tvingas in i sexuellt slaveri hemma hos den ledande klassen, för att bära barn åt Gileads pampar och deras ofruktsamma fruar.
 
 
”The handmaid’s tale” är en sån brutal, bisarr, visuellt slående och nästan outhärdligt laddad, intensiv mardrömshistoria. Den som känns mer oroväckande mot bakgrund idag, av de inskränkningar i kvinnors liv, hälsa och bestämmanderätt över sina egna kroppar.
 
Nu säger inte jag att detta skulle kunna hända idag, men tänk om? Eftersom detta är nog en av årets sannolikt bästa serier. 

Nu när jobbfronten lugnat ner sig lite måste jag få tummen ur och se serier som sense8 och Penny Dreadful  

7 Maj 2017

/ LG
Idag var den första lediga dagen på 13 dagar. Så sjukt obeskrivligt skönt! 
Jag har alltså sedan måndagen förra veckan jobbat varje dag fram till lördag igår. Vi skyller på taskig planering och avsaknad av självbevarelsedrift som jag tog på mig extra, när jag skulle ha varit ledig.
Jag har på schema att när jag jobbar helg så är sex arbetsdagar inlagda, då kan det bli ganska intensivt de dagar speciallt när man har andra uppgifter utöver omvårdnaden av våra boenden.
Då kan vi också lägga till intron av nya vikarier som sakta men säkert börjar trilla in till oss, dokumenation och allt som rör kvalitésamordnarrollen. Och vi får inte glömma de inskick som chefen ibland kan kräva sista minuten.
Och man får inte glömma all förberedelser inför APT-möten vi har var fjärde vecka. 
 
Många gånger älskar jag det! Att få jobba och sträva efter ett mål är tillfredställande på ett sätt att man känner att man kommer framåt.
Men det kommer de gånger man undrar va fasen man håller på med. Är det värt det? 
 
 
 
Men min lediga dag då?
De här med att koppla av och ha kvalitéledigt är inte riktigt min grej. Om man inte räknar med att ha svimmat i sängen och vaknar upp 12 timmar senare med att ha mobilen fastklistrad i ansiktet för att du somna mitt i en gruppchat men vännerna..
 
 
 
 
 
 

Attendo

/ LG
Fick ännu en påmielse om vad denna dag betyder. Idag är det ett år sedan jag kom tillbaka till det jobb som introducerade mig för vårdyrket. 
Jag jobbar alltså på Attendo och började där 2011. 
 
Jag hade precis flyttat tillbaka till Västerås i Maj och letade panikartat efter ett jobb här. Ni vet, lite som en när man var yngre att man plötsligt kom på att man behöver något.
Men outbildad som man var (formgivare, vad är det?), var man inte precis ett hett villebråd på marknaden. Vilken j*la chock! Haha! 
Men rätt som det var ringde telefonen och samordnaren på gruppbostaden undrade om jag ville ha sommarjobb. Sjävklart tänkte jag, utan att fundera mer på vad det var för jobb som erbjöds.
Utan någon erfarenhet eller utbildning kastades jag in i vården med huvudet först och jag har inte tittat tillbaka efter det.
Men snabbt (läs: efter tre år som timvikare) insåg både jag och min arbetsgivare att jag var på rätt ställe och efter en tid började jag plugga till undersköterska.
Okej, inte riktigt så gick det väl till. Fick mer eller mindre ett ultimatum: börja plugga eller se efter ett annat jobb. Haha! Faktum var att min chef ville anställa mig, men då krävdes det att jag utbildade mig, så sagt och gjort! Ett år senare blev jag klar!
Efter det gjorde jag en avstickare till landstinget för att prova på livet på röntgen. 
Men snart var jag tillbaka igen efter lite tajming och charm från chefen på Attendo. Efter knappt en vecka blev jag erbjuden rollen som kvalitésamordnare för min arbetsplats som jag nappade på. 
Sjukt spännande och invecklat! Haha 
 
 
 
Tänkte skriva lite mer om jobbet om intresset finns? 
 

2 Maj 2017

/ LG
Försöker få in regelbunden.. Okej, oftare blogguppdateringar än tidigare. Känns som att jag hamnade i en så kallad "fetsvaka". 
Nej men helt seriöst. Kommer ihåg hur jag älskade att blogga förut. Det var ett forum där jag kunde skriva av allt som får runt i huvudet på mig. Nu förtiden verkar det svårare. Har som en spärr som får mig att hålla igen på inläggen, vilket lede till att jag mer eller mindre la av helt. 
Men vi får se om detta ryck kommer hålla i sig. Hehe
 
På tal om helt annat så fick jag en påminelse om att idag var det 1 år sedan min vapendragare fick somna in. I ungefär 9 år fick vi tillsammans, min allra första hund, Kiwi
 Hon var med överallt! Gick hon inte själv hängde hon i väskan och hade koll på allt omkring en, eller satt i cykelkorgen när man cyklade in till stan. Det var tider det! 
Men idag springer hon omkring i hundhimlen och har det underbart.
 
Livet knatar vidare annars med mina två andra hundar: Coopa och Smulan. Två banditer som gör livet liiiite mer fartfyllt!