Funderingar..

/ Tankar & funderingar
Hittade detta ibland mina opublicerade inlägg. Detta är från min tid på Röntgenkliniken och några månader tidigare innan jag slutat där. 
 
"Ja, jag har länge suttit och funderat på mitt lönesamtal som jag hade för ett par veckor sedan. Det kändes igentligen mer som en mer djupgående medarbetarsamtal, så det är inget negativt tycker jag. 
 
Men, vi har en lista kan man säga, där vi poängsätter oss själva t.ex. "hur är ditt samarbete med dina kollegor, vad anser du att du kan". Ja, ni förstår vad jag menar. 
Hur som helst, så när vi gick igenom mina svar och vi upptäckte vi att vi har skrivit väldigt lika (om mig). Då berättade min chef att hon tyckte att jag verkar vara väldigt självmedveten i mitt arbete d.v.s att jag är väldigt medveten om varje uppgift jag gör och "känner igen" mina egna styrkor och brister. 
 
Och det satta verkligen i mig. För det stämmer så otroligt mycket. Jag tänker på det jag gör hela tiden, jag ligger liksom 3 steg före mig själv hela tiden. Bra som dåligt. 
Det är ganska faschinerande tycker jag. Och utröttande.." 
 
Nu när jag läser det igen och tänker på vad de betyder.. Jag sätter alltså så sjukt höga förväntningar på mig själv att jag blir min egen absolut värsta fiende. Ambitionerna blir så höga, att jag snubblar på mina egna ben kan man säga. 
Men samtidigt vill jag inte vara en medelmåtta. Jag vill sträva till att bli bättre hela tiden. Nej jag vill sträva till att bli bäst i mitt område. Är det för mycket begärt? 
 
 
 
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: