Sakta men säkert..
..når jag mitt mål.
Det värsta med att förändra kost och så är nog manin. Ni vet, när man blir helt manisk på morgonen där man springer fram till vågen och ber till högre makter att den visar ett mindre tal än dagen innan.
Än då länge så visar vågen på - 5kg!
Jag vet, det är helt sjukt men sant.
För hur ont det än gör att man inte går ner fortare i vikt så behöver jag få en bekräftelse över att se en liten förändring. Det gör att jag fortsätter men det jag gör. Märkligt de där.
För det är egentligen inte kilona som jag är ute efter (okej, lite grann men inte huvudsaken). Jag vill kunna må bra
och trivas med mig själv. Jag vill kunna göra allt alla andra kan. Eller kanske inte, men jag vill i alla fall kunna ha valmöjligheten till det. Haha!
Annars då?
Äntligen fredag! Som jag har längtat! Behöver stänga av hjärnan från jobb (om det är möjligt?) och bara inte göra något!
Imorgon smäller det! Träffa efterlängtade vänner, äta middag & följa eurovision, kan det bli bättre?
