Som jag nämnde tidigare så har jag nu slutat på Röntgenkliniken. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar det, för det gör jag, mycket. 

Jag älska tempot och pressen lika mycket som jag ogilla det. Men det är just det som gör ett jobb intressant tycker jag. Ena dagen är verkligen inte den andra lik med patientflöde och samarbete med ens kollegor.

 

Det är sjukt grymma människor som jobbar på kliniken och framför allt på DT:n. Det var där jag tillhörde och placerad för mesta delen, ska även säga att det var det roligaste placeringen man kunde ha!

Inte bara undersökningarna är mycket roligare och spännande utan allt runtomkring. Förberedelserna, själva undersökningen, bildtagningen och .. ja, vad mer kan jag säga? 

Min näst sista dag så skulle vi träffas på Tabazco för middag tillsammans med DT-gänget. In i middagen så klingar det i glasen och de berättar att det har tillsammans samlat in och köpt blommor och en present till mig och önskade lycka till. 

Hade inte en enda aning om detta så det kom som en stor överaskning och lite små tårar kom. VILKET GÄNG! 

Under den sista tiden jag hade kvar på röntgen så var det många i kliniken som kom fram till mig och tyckte det var väldigt tråkigt att jag skulle sluta. Undersköterskor, röntgensköterskor, läkare, överläkare, enhetchef you name it! kom fram och meddelade detta (lite formellt sådär som bara läkare kan - haha!)

Lika mycket som det var jobbigt att höra så var det samtidigt väldigt roligt, för det betyder ju ändå att jag gjort något bra?