Idag lever vi i ett ganska självcentrerat Sverige. Att be någon om ursäkt finns liksom inte längre i vårat system längre.

T.ex. alla har nog någon gång i sitt liv sagt något som har sårat en annan person djup, direkt eller indirekt. Men ber man perosnen om ursäkt då? Inte alla som gör det, istället heter "vadå då? Jag har väl rätt att säga vad jag tycker?". Och ursäkten uteblir... 

 

Att man använder orden "förlåt" och "ursäkta" vid olika tillfällen är antagligen bekant. Ibland hör jag dock att man uttrycker att "jag ska be henne om ursäkt" och sedan ändå säger "förlåt", uttrycken "be om ursäkt" och "be om förlåtelse" är alltså mer synonyma än "förlåt" och "ursäkta".


Men att be om ursäkt är mer "jag ursäktar mig för mitt beteende" eller liknade. Den andra partern kan varken ta eller vägra ursäkten. Men den "skyldiga" kan känna en lättnad att ha erkännt sitt felande.

Men förlåt då? Kan man be om förlåtelse hur som helst? Ja, man kan be om förlåtelse. Men för mig har det en helt annan innebörd än ursäkt.
Förlåtelse hänger mer på båda två, att ge och ta emot förlåtelse. T.ex. att en dödsdömd söker förlåtelse till offrets anhöriga, för att sedan kunna söka efter gudsförlåtelse. Ni förstår vart jag vill komma va?
Utan att den andra partern kan ta emot förlåtelsen så finns fortfarande skulden kvar.