Jag är inget Paolo Roberto-fan, inte alls. Men när jag lyssna på detta fick jag  plötsligt respekt för karln. För han har så jävla rätt.
Jag är också militant motståndare till feminismen. För mig tycker jag att det ända dessa feminister är riktigt bra på är nog bara att prata, tycka och bränna 100 000 kronor för ingen anledning alls (för vad vann dom på det förutom att totalt föromjuka de svenska kvinnorna för omvärlden). Men det är jag det.

Något som är ganska interssant som man kan höra i intervjun är att HON blir uppröd för att han INTE är femenist. Varför skulle han det?
I detta så framstår ju han som en samhällsfara för dagens kvinnor och jämnställdheten.
Men det är inte alls fallet. Han är helt för jämnställdheten men inte för all skit som det ständigt kastas mot män.

Allt handlar om balans och kompromisser och framför allt: kommunikation.


Jag som tjej vill ha en man i mitt förhållande. Jag tycker inte alls det är fel t.ex. att han tjänar mer än vad jag gör eller att han har "ledar"-rollen heller för den delen.
Tvärtom, jag tycker det är skit skönt att ha någon att förlita mig på i alla lägen som jag själv inte skulle klara av. Men som i mycket, finns det vissa undantag.
Min man är min klippa. Med tanke på vad vi har gått igenom, oavsett vad det än gäller, så finns han där för mig.