Reflektioner

/ Okategoriserbart
Nu har en månad gått sedan jag slutade på Röntgen. Gud vad jag saknar det, uppgifterna, kollegorna, patienterna.. ja.. ALLT!
Men samtidigt så känner jag mig mer avslappnad i kropp och själ. Varje gång jag kom till jobbet hade jag någonform av klump i magen och en röst i huvudet som hela tiden "jaha, blev det rätt nu? Sa du rätt nu? Räknande du rätt nu?" osv osv.. Ni fattar! 
Men samtidigt, det är ju inte så himla konstigt att man var på tårna hela tiden, för de hjälper/bokar patienter över hela länet (även andra landsting) som ska ta sig till olika ställen för att röntga sig någonstans i länet. Så självklart satte jag ribban skyhögt för mig själv! Det är positivt men även negativt för min del, för ni fattar, pressen och stressen blev inte hanterbar.  
Men jag saknar det verkligen, jag måste vara ärlig! Men vem vet vad framtiden bringer? Jag tror och HOPPAS att jag får komma tillbaka! 
 
På mitt nuvarande jobb:
Jag vet vad jag gör - jag är GRYM på det jag gör
 
Jag älskar att jobba inom omsorgen, att få jobba mer med brukarna/kunder/patineter (vad ni nu föredrar). Få vara en del i deras habilitering och liv. Jag har verkligen haft tur att jag hamnat på så BRA arbetsplatser som gjort att jag vill vara överallt! 
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: