Ja, jag har nog officiellt gått in i min 25års kris. När man sitter mycket vid datorn på jobbet, så inser man ganska snart om man behöver glasögon eller ej. 

Jag har insett att jag behövde det, till och med patienterna frågar om man ser något för att man kisar så mycket.

 

Så idag hämtade jag dom och sitter med som på i skrivandets stund. Måste säga att det känns så otroligt mycket bättre, för nu kan jag äntligen se utan att anstränga ögonen för mycket. Men att ha glajjor är ju även en vane sak. Fick höra att jag skulle behöva det permanent, men jag tror att jag skjuter på det ett tag till.